Känslorna är många men orden få. Vad ska jag säga? Vad kan jag säga?
Mina tankar går till pojken.
Var är din mamma, din pappa, var är dina små systrar och var är din storebror? Vem håller din hand? Vem hör dig viska: mamma?
Jag känner hjärtat hammra mot bröst korgen, den vill ut. Den vill springa till pojken, ta hans hand och torka bort hans tårar. Hjärtat vill brista ut i gråt, bittert gråt.
Kaos!
Hallå!?
Var är du?
Ser du inte! Han blöder, han gråter!
Hjälp honom!
Jag springer till mina nära och kära, de svarar mig:”Vad ska vi göra?” Jag springer till vänner och bekanta och de svarar mig, ”Ja, vi måste hjälpa!”. Men lika snabbt som vattnet rinner ur ett spillt glas försvinner den tanken.
Att stå tyst vid sidan och titta på är likgiltighet. Att känna med offren men att inte göra något åt saken innebär det, åter igen: likgiltighet.
All that is necessary for the triumph of Evil, is that good men do nothing.
- Edmund Burke.
Jag springer runt, jag vet inte var jag ska! Men någonstans måste det finnas hjälp.
Mina tankar går till den unge mannen.
Den unge mannen tittar på den lille pojken, det är hans bror nu. Flera ligger skadade bredvid, barn ligger döda överallt och människorna springer skrikandes fram och tillbaka: icke vetandes vad de ska göra.
Kaos!
Den unge mannen ser hur en främmande man tränger sig fram igenom folkmassan, en fotograf. Vad tänker den unge mannen på när han ser fotografen?
Han ser någon som inte har sett rädslan i vit öga, en som inte har fruktat livet mer än döden, en som inte vet hur enkelt den här pojken sugs in i ondskans korridorer. Varför står han där och tittar på? “ Ser du inte ondskan runt omkring? Kom och hjälp mig!”
Fotografen lyfter kameran. Inombords skriker hans hjärta: Den vill hjälpa den unge mannen!
Ett ögonblick, ett möte.
Vinden andas tyst.
Världen står still.
Genom en svart lins möts ondska och likgiltighet.
Öga mot öga för en sekund.
KLICK!
Två hjärtan slutar att slå.
En evighets tystnad.
Linsen riktas neråt.
Pojken fortsätter att gråta…
—–
Min enda hjälp finns hos Herren! Fader hjälp dem! Ta emot min bön och hjälp dem. Herre förbarma dig över oss! Förlåt mig för min likgiltighet..
Jag kastar linsen med all min kraft, kastar iväg den bort till det djupa havet. Jag ska aldrig mer stå tyst! Jag ska aldrig igen tillåta ondskan tränga sig igenom min port, aldrig…
Ett skrikande hjärta med en svart lins: det är likgiltighetens portar till ondskans korridorer – Gaza
